Film

En av mina favoriter när man var runt 10 år i mitten på 70-talet var utan tvivel Tintin och hans äventyr. Jag hade alla böcker utom Blå Lotus som jag av någon anledning aldrig kom över och det är något som fortfarande retar mig. Nu har det gjort animerad film på tre av böckerna. Enhörningens Hemlighet, Rakan den Rödes skatt och Krabban med guldklorna. Nu har denna film haft premiär och lovorden har varit många och recensionerna i stort sett väldigt bra och filmen har haft en vältalig publik. Själv tänker jag inte se denna film. Anledningen är en enda och det är att jag är så van vid mina album och kasseter med Thomas Bolmes röst och jag skulle bara sitta där framför bioduken och jämföra och har man den känslan så ska man inte se filmen. Nu kommer jag förmodligen ändå inte kunna hålla mig, men jag väntar ändå sex månader innan filmen finns på DVD och ser den med mina döttrar samtidigt som jag kan förklara mer ingående om vilka dessa karaktärer är man ser i filmen och varför jag såg högt högaktade dessa figurer 35 år tillbaka i tiden.

En av 1990-talets allra bästa filmer var ”Jägarna” från 1996. Nu femton år senare har tvåan kommit och jag var och såg den i september med frugan och denna uppföljare var faktiskt riktigt bra. Skillnaden den här gången är att polis Erik Bäckström (Rolf Lassgård) tvingas upp i till Norrland av rikskriminalen för att utreda ett bestialiskt mord. I första filmen hade han tröttant på Stockholm och ville bara återvända till sina hemtrakter ochgamla goda vänner. En ung kvinna är försvunnen och tidigt riktas det misstankar mot en lokal värsting som har många mindre brott på sitt samvete och när den lokala polisen med Torsten (Peter Stormare) inte kan hantera detta på ett bra och korrekt sätt kallas Erik åter upp till sina gamla hemtrakter. Jag tyckte om ettan där detta personliga drama kom i ropet och hur Erik vägrade att böja sig för sina lokala gamla vänner och likt en laglös ensam varg försöker han även här att sära på sina polisiära plikter och den mer sociala biten att ta hänsyn till och den ser man inte lika tydligt i tvåan och det är något jag saknar och det som också drar ner betyget lite till är att denna tvåa är ganska förutsägbar, men detta är ändå en bra stark film och skildring om livet och problemen där ute i vildmarken.

Läste i expressen att nya ”Twilight” filmen kommer kunna ses från 11 års ålder. Våran äldsta dotter som fyllde 13 i somras blir säkert själaglad förhon har verkligen blivit ett Twilight fans av klass och den senaste filmen som hon har på DVD, den ser hon minst en gång i veckan. Från början var gränsen satt vid 15 års ålder för att denna filmen både är blodig och bitvis ganska våldsam. De som fick dessa gränssätare att fundera var en speciell scen där karaktären Bella föds via kejsarsnitt och skrika rakt ut full av blod och otäcka kameravinklar, den scenen är tydligen allt annat än behaglig. Nu gav sig dessa ändå till förmån för alla Twiligtälskare och nu väntar man på en ny invasion av ungdomar som ska se hur karaktärerna och filmen utvecklas. Själv tittade jag på denna DVD som dottern hade och jag kunde faktiskt inte sluta titta när jag väl börjat och tänker följa med när hon vill se filmen på bio och jag tänker vara på min vakt när det blöder som mest från buken och neråt och eventuellt påminna om scener hon inte ska se, men förmodligen skiter hon fullständigt i det eftersom hon nu själv har haft sin första mens och vet hur det känns att blöda från sin livmoder.

Helgerna hemma brukar vara upplagda att se fotboll. Åtminstone i mitt fall, men denna aktuella helg var det inget direksän fotboll från någon av de stora ligorna jag kan följa och i brist på annat började titta på en film på en av de filmkanaler jag har. ”No way out” hette den och det visade sig vara ett klokt beslut. Filmen handlade om en ung lärare som tog med ett gäng skolelever ut på en daglig klassresa. Då efter en kortare paus fattas plötsligt en sjuårig flicka och jakten på henne startar. Efter lång tid inser han och polis att det är kört. Bedrövad känner han skuld och säger upp sig från sitt jobb och tar sitt straff. Sedan förflyttas vi 20 år framåt och nu runt 45 år gammal bor han på en avskild gård ensam utan vänner och denna skuld bär han fortfarande på när han en dag få besök av en kvinna som vill prata med honom. Det visar sig att det är denna sjuåring som försvann från klassresan 20 år tidigare och med detaljerad beskrivning berättar hon hur hon gömde sig och plockades sedan upp av goda vänner. En flykt hon hade planerat eftersom hennes biologiska pappa hadegjort sexuella närmanden och misshandlade henne regelbundet. Nu hade även dennabiologiska pappa insett att dottern var vid liv och nu ville hon ha hjälp av sin gamla lärare att mörda sin pappa. Utan attavslöja för mycket, men filmen var bådebra och spännande och hur detta drama slutade, det vill jag inte avslöja.

Wallstreet var en film om New York börsen och gurun själv Gordon Geeko som spelades av Michael Douglas. Nu 25 år senare är han tillbaka med uppföljaren. Det som skiljer är tiden för i filmen satt han bara i fängelset i 10 år och i denna uppföljare står han där ensam med en dotter som avskyr honom för de lögner han spred innan han åkte in och som gjorde att sonen begick självmord. Denna filmen handlar om denna dotter och hennes fästman som tagit över och är en ung nykomling som vill sätta sig i respekt och vem är då inte bättre om råd än sin blivande svärfar Gordon Geeko som precis har lämnat fängelset. Problemen finns dock eftersom dottern inte tål sin far. Jag gillade de jag såg och efter en lite seg inledning tog sig filmen och Michael Douglas gick mest nu omkring och bad om ursäkt för alla fel han gjort och hur man numera skulle sköta sig, men en viss hämnd fanns också att se till att den som såg till att han fick fängelsestraff nu också skulle åka dit och kampen att lösa relationen med dottern var också en röd tråd i filmen